Jag gillar Lars von Trier. Och jag är nästan alltid arg på honom. Med något undantag bygger alla hans berättelser på mannen och kvinnan som varandras antagonister och premissen att kvinnan måste offra sig för mannen. Ofta berör det starkt och blir slag i magen. Det är genomtänkt, vågat och tankeväckande. Och jag har alltid frustrerats över Varför kvinnan måste offras? Vad får honom att så totalt misshandla sina karaktärer. Hittills har vi inte fått någon förklaring.
Antichrist utgör egentligen inget undantag, men all moralpanik kring den har, tyvärr, avlett det mesta av analysen.
Jag är inte avundsjuk på jobbet att recensera den - det känns omöjligt. Jag kan inte avgöra om den är bra eller dålig men jag kan hävda att den är sjukt intressant för oss som följer Trier.
Fotot får högsta betyg. Det är så vackert så man går sönder. Willem Dafoe och Charlotte Gainsbourg är lysande.
Dialogen är kanske ett pekoral. Och dramaturgin är banal.
Det är, som sagt, symboliken som intresserar mig. Kvinnan offras ännu än gång men den här gången anar jag mer av en förklaring.
- Det kan vara så att kvinnan offras för att hon är av naturen ond.
- Det kan vara så att kvinnan offrar sig för att kulturen och historien får henne att tro att hon är ond.
- Det kan vara så att hon offras för att naturen är ond.
- Det kan också vara så att Trier skojar lite. Egentligen bara vill provocera oss och fnissar i smyg.
- Kanske vill han bara säga att det är en dålig idé att terapeuta en nära anhörig...?
Jag måste fundera lite på detta. Intressant var det i alla fall. Jag skulle mer än gärna dela ett par flaskor vin med Lars von på en öde ö.
/Jag tycker verkligen att det ser helt orealistiskt ut när folk har könshår i filmer numera. En iakttagelse som roar mig./
23 kommentarer:
Lars är jag inte det minsta insatt i. Tyvärr, tror jag.
Men det där med könshåret roar mig också. Uppträder en kvinna med ordentlig, egentligen fullt normal, kroppsbehåring kommer jag på mig själv med att undra över om det här kanske är en gammalinspelning eller kanske nån parodi. För, sådär såg ju människorna bara ut förr i tiden. Jaha, har könshår slutat växa på oss nuförtiden eller...?!
Kaaja: Hahaha, vad glad jag blir. Jag var orolig att jag var den enda som hade så politiskt inkorrekta tankar. A full bush gör mig nästan lite generad. Mer generad - är kanske det korrekta utlåtandet.
Jag har verkligen sett fram emot ditt inlägg, jag har liksom gått och väntat lite på att du ska se Antichrist eftersom du är den enda i min "närhet" som verkligen är insatt i Lars von Trier.
Min analys var ju lite lik din (UTAN att vara insatt) Kvinnan är ond, antingen som en del av naturen eller för att hon är ond. Eller så är Von Trier pervers och hånar oss genom ett HA! Koll vad jag kan göra och det går igenom, alla ser den och alla snackar om den, hur osmaklig den än är! Ungefär såhär skrev jag väl i mitt inlägg + kommentarer sedan om jag minns rätt...
Han kanske tycker att terapeuter är en dålig idé öht, inte bara för anhöriga? Att mot kvinnans ondhet hjälper ingen jävla psykologi.
Inte för att man måste sammanfatta en film med ett enda ord, men eftersom jag nu gjorde det genom ordet: OSMAKLIG - vad säger du om det? Håller du med eller inte? :)
IAAM: Njaä... Jag tyckte den var väldigt vacker faktiskt. Jag tycker att det är det signifikativa för Triers filmer - de är vackra. Skitiga och vackra. Jag tror att det är därför de provocerar.
Jag vet inte, alltså... det kändes som att du hade hade svårt för stympningsscenerna eftersom de var "dokumentära", minns jag rätt?
Jag tyckte, så klart, att de var obehagliga, men helt klart viktiga för handling och tolkning. Och framför allt: en försvinnande del av handlingen i sin helhet.
Jag tycker att de inledande 30 minuterna är helt outhärdliga. Bland det jobbigare jag sett på film. Slutet är mer...tja, sökt eller övertydligt.
Nä, osmaklig är inte ordet som kommer till mig. Snarare patetisk, pekoral, genial, vacker, sorglig, mäktig.
Jag sammanfattar den som intressant. Helt enkelt.
Men det här temat passar väl inte på en mammablogg, som jag hoppades var den framtida färdriktningen på denna produkt.
Titto: Men vad ska jag göra då? Jag måste ju få utlopp någonstans. Mödravården har visat sig helt ointresserad av att tala om satan, könsstympning och kristna symboler. Jag känner mig övergiven.
Jaja. Kör på då. Men berätta för guds skull inte om denna sajt på psykoprofylaxkursen.
impulskontroll-impulskontroll...
Fantastiskt inlägg - men det som berörde mest var könshårsparentesen. Jag oroas också av det. Både att det var det som mest fångade mig och att jag håller med om genansfaktorn och orealismen.
Jag är förlorad igen. Som Strömstedt uttryckte saken.
(Ja, det ser orealistiskt ut det där med orakade kön på film.)
Jag fattar inte. Menas det att även vuxna [vuxenvuxna alltså, dvs folk över 40] äro rakade numera? Är det vad som väntas av en? På riktigt?
Titto: ...åsså undrar du varför du aldrig får hångla!?
Inte vet jag. Medierna visar väl aldrig håriga kön utom ironiskt eller nostalgiskt?
dagsform! jag gillar.
Egon: den är lite grotesk. Men kul.
För att uppnå en "komplett fullvuxen buske" måste den förbli absolut orörd fr.o.m 18 års ålder. Den måste även utsättas för tropisk hetta för att växa till sig. Det löstes ju av extremt trånga, varma jeans på 70-talet. En del huksittande med rödvinsgrubblerier som gödsel hjälpte ju också. Jag tror det är stört omöjligt att idag uppnå dessa förutsättningar. Men hittade inte von Trier folk med det i filmen "idioterna" också? hur "kastar" han?
...han har väl inte börjat göra
"buskis"?
Johan: Jaa, urskogarna i hans filmer har ju liksom alltid uppdagats av just det faktum att det knullas en del - hela tiden.
Till och med i Dogville. Fast där med kläder på.
Jag har inte sett filmen, men läste en recension om den där skribenten talade om typ "några av de mest motbjudande scenerna han sett i hela sitt liv!" Vad kan det vara för slag? Eller avslöjar du för mycket då? Jag menar, om man är en film-kritiker/recenserare (eller vad det nu heter) så har man väl sett ganska mycket äckligt också (styckmord, kannibalism och den stilen) och vad jag nu förstod av filmens handling så handlar det om hur paret bearbetar sin sorg, efter förlusten av deras son, genom sex. Och det kan väl inte vara så himla motbjudande? Eller hänvisade han månne också till det här med könshåren?
Liza: Hahaha, ja, det måste vara könshåret! Jo, det är ett par riktigt obehagliga scener på slutet, men de är inte direkt omotiverade utan väldigt symboliska för handlingen. Dessutom förstår man vad som ska hända så man kan skita i att titta om man inte vill. I exakthet rör det sig om stympning. Bland annat klipper kvinnan av sig sin klitoris (eftersom hennes njutning orsakat förlusten av sonen). Men de här scenerna utgör kanske en kvart av handlingen. Det är lite synd att allt kommit att handla om dem. Grejen är att jag tror att folk tycker att det är specialhemskt eftersom "våldet" är seriöst syftat. På många sätt tycker jag att action-våld är värre. Om du förstår hur jag menar. Det finns annat i filmen som jag tycker är så oerhört mycket hemskare. Till exempel det vackra introt där sonen dör i slo-mo.
Men visst de omtalade scenerna är tveklöst vidriga.
Interesting!
Och jo, jag tyckte stympandet var osmakligt, men inte bara det, utan hela sista delen, allting. Början tycker jag var jättestark och lite seg, men fin och äkta. Det var slutet jag tyckte var osmakligt. Och slutet gjorde ju liksom hela filmen, sonens död fick en helt annan innebörd när man insåg att hon hade tittat på när han dog. Så tolkade iallafall jag, men jag är ju inte så insatt i hans filmer.
Oups - sorry om jag avslöjat något nu, hoppas på det bästa.
Aha. Jag missuppfattade ditt inlägg. Jag missade att du tyckte något öht var bra. Jag kanske läste för slarvigt.
Och som sagt; slutet ger mig lite...hm...utveckling av Triers uppfattning om varför kvinnan måste offra sig.
Som sagt: sammanfattningsvis tycker jag filmen är intressant.
För att inte spoila mer för eventuellt intresserade så tar vi det i Gbg i augusti, som allt annat, vad sägs? Haha.
Jag är fortfarande fast i ditt jag är gravid-inlägg och finner mig chockad och glad över detta (trots att jag inte alls känner dig). Det får mig liksom att inse att jag inte heller är så anti längre. Äh, va fan nu kör vi. Jag ska hem och göra bebis jag också. Nu inatt kanske.
Gremlan: Hahaha! Det gläder mig. Jag är inte heller anti längre. Jag är glad att jag väntade så här länge, men lika glad att det fungerade min höga ålder till trots och fnissar förtjust när han sparkar.
Den här upplevelsen skulle jag inte velat gå miste om.
- Go make babies, girl!
Skicka en kommentar