- Anna-Sara, man m-å-s-t-e vara diplomat, sa alltid min mormor och såg förfärad ut vad än jag tog mig för och sa.
Arma kvinna, tänkte jag, man dör om man är diplomat. Eller får cancer.
Jag måste alltid säga vad jag tycker och följa mina principer. Hur obekvämt det än är.
Allt under parollen "man m-å-s-t-e ju kunna leva med sig själv".
Jag har sagt upp mig i protest mot usla arbetsförhållanden (applåderad i kulisserna av dem som sedan gör karriär), jag har framfört kursares och kollegors missnöjde till chefer och lärare (applåderad i kulisserna av dem som sedan gör karriär), sagt upp bekantskapen med förtryckare och fegisar (applåderad i kulisserna av dem som sedan spinner nätverk) och så vidare. Jag har gillat det här hos mig själv, men jag är inte helt säker. Jag har, absolut, uträttat ett par saker för andras och större sammanhangs skull, men det har ju, naturligtvis, aldrig genererat i något långsiktigt positivt för mig själv. Mer än att blåsa upp mitt redan sprickfärdiga ego, that is.
Jag tänker på det här en hel del nu när det inte längre handlar om att "jag måste kunna leva med mig själv". Nu finns det annat, andra, att ta hänsyn till.
Jag borde ta ett kliv åt höger. Jag borde gå med i facebook. Jag borde sluta med mitt politiskt inkorrekta jidder. Jag borde göra mig sams med gamla ovänner. Jag borde slicka uppåt och sparka neråt.
Jag skriver inte det här för att få politiskt korrekta kommentarer. Jag skriver det här för att mormor nog faktiskt hade rätt. Det är bättre att vara diplomat än att kunna leva med sig själv. Enklare.
Allra helst skulle jag vilja vara en sån där glad människa som söker till Idol utan att kunna ta en ton. Och sen aggressivt ger juryn fingret när jag inte kommer med. I fullständig och underbar övertygelse om den egna förträffligheten. Det är nog det bästa.
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
2 månader sedan
10 kommentarer:
Men faktum är ju att man MÅSTE kunna leva med sig själv. På riktigt är det helt outärdligt att inte kunna leva med sig själv. Skitjobbigt.
(mer utvecklade kommentarer än så här ids jag inte åstakomma efter brakmiddag och vin. Men kontentan är nog att du gjorde rätt då när du upplevde att du var obekväm, det var inte dom du behövde titta i ögonen varje gång du såg en spegel. Och detsamma gäller ju nu, eller sen, med barn. Det är fortfarande dina egna ögon som kommer titta tillbaka, med nytt perspektiv. Och åhej vad utvecklat det blev ändå, eller inte. Skål!))
Mims: Skönt att höra att du lever!
Man kanske kan hitta ett sätt att leva med sig själv och vara lite lagomare? Lite mer som andra?
Ja, det vore ju lättare att vara en lycklig idiot.
Men jag håller på dig, som den du är.
Kan du inte bara välja de fall där du "säjer till"? Övriga gånger rekomenderar jag att du helt enkelt utrustar dig med fint textade lappar i visitkortsstorlek och kvalitet som du artigt leende med en liten nigning lämnar över där/när du tycker det behövs. För en kortare promenad till affären kan de typ vara fyra till antalet och ha följande text: lapp 1: "jubelidiot" 2: "Du liknar en rotfrukt och har hjärna som en" 3: "Din fru liknar en rotfrukt och du har satt (på) din sista potatis" 4: "Tröttnar du inte själv på din egen nasala röst som som bara hörs i totalt ointressanta och meningslösa sammanhang?".
Kan vara lite svårt att "gardera" sig med rätt lappar. Men man får ju planera lite efter omständigheterna. Vill ju inte att man skall bli stående framför patrasket ilsket och ljudlöst bläddrande efter en lapp som skulle passa att lämna över.
om du varit PK så hade världen varit tråkigare. så fram för mer whistleblowing överallt och jämt.
(en som står i kulissen och applåderar, utan att göra karriär...:-)
Det är mycket man borde göra och jag tror nog du kan vänta med att borda diplomatin tills du vet om det behövs.Jag tror dock att det är bra om man är som du även om du har en annan som du ska ta hänsyn till.Du behöver nog bara rikta ditt nuvarande sätt att vara rätt och ha ett nytt mål för den.
/CS
Håller med G till 100%.
När blir man egentligen vuxen? Jag har gjort alla vuxensaker utom att gifta mig och vara med i Facebook. Känner jag mig vuxen? Nix! Jag funderar ofta över vad jag ska göra när jag blir ”stor”.
Världen är turligt nog full av olika typer av människor. På ont & gott.
Du min vän, är bara av godo! Inte fan skulle världen bli roligare om du blev ”vuxen”.
Tack alla. När jag ser vilka sköningar som läser min blogg inser jag att jag nog inte skulle ha er om jag var en vanlig jävla old toilet-goer. Puss.
Johan: Lapparna - gillar´t.
För stor diplomatisk läggning är ta mig sjutton inte kul att leva med heller. Aldrig har jag trivts leva så mycket med mig själv som när jag sa upp mig på en minut från idiot chef. Fortsätt "agga" SNÄLLA.
Undrar om du ser teckningarna eller klottret i rutan under rubriken terapi?
Om du gör det så uttrycker jag med mitt kludd min stora glädje över att få lyssna till en låt av mannen som förstått vad kvinnan i mig går igång på
Li.te: Nä, terapirutan är för egenterapi. For your eyes only.
Michanek vet nog vad hon talar om när hon misstänker oss för smygsläkt:)
Skicka en kommentar