Jag läser Mian Lodalens Dårens Dotter. Den är bra och igenkänningsfaktorn är hög. Däremot måste jag erkänna att jag kräks på böcker som handlar om pappor. Det känns som var och varannan hel- och halvkändis under den senaste femårsperioden har vaknat upp och tänkt:
- Nä, om man skulle ta och skriva en bok om sin farsa...
Hur blir det så?
I min uppväxt var det mamman som var "dåren".
- Man kanske skulle ta och skriva en bok om sin mamma...?
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
2 månader sedan
9 kommentarer:
Jag är rädd att det är av samma anledning som varför kändisar snortar kokain, det är hipp och lite coolt. Man vill vara en i gänget liksom. Umgås man i ett visst klimat gör man det man förväntas att göra för att passa in. Som tex skriva böcker om pappa. Om du tittar 5 år tillbaka så hittar du säkert en superkändis som skrivit en poppis bok om pappa... typ madonna eller nån.
Amen.
Ett tag var det bara "Jag hade en fruktansvärd barndom men överlevde". Nu är det "Min pappa var alkis/arbetsnarkoman/enomogenbarnunge men ganska charmig och blev inte jag också ganska charmig? Väl?".
Det intressanta vore väl snarast om någon endaste en faktiskt hade haft en totalt traumafri uppväxt.. "min barndom var så befriad på personligheter och så fantastiskt idyllisk att jag tror att jag var ett exprimentbarn i en robotvärld. Stackars mig. Väl?".
AVG: Njaaa? Jag tror att man drogar av andra skäl än man skriver böcker, men okej då - jag hajjar varu menar. Och du har förmodligen rätt.
Mims: Precis! Jag såg poeten Bruno K Öijer i vintras. Han sa att han var hjärtligt trött på alla författare som profiterade på sina föräldrar och fläkte ut sina familjeliv. Det kändes skönt att höra. Kan inte folk frigöra sig nån enda jävla gång. Denna psykoterapi har ju pågått i årtionden nu. Kan inte folk hitta på något eget?
Västvärldens förbannelse - för mycket stålar, tid och terapiformer.
Fast mamma tycker att det är okej att jag skriver om henne förutsatt att hon får hälften av ev vinst. Det känns tryggt fallifall.
Klart du ska skriva om din mamma. Herregud, så tokigt, klokt, skojigt och kanske en del sorger det skulle bli. Kan ni liksom inte skriva en generationsbok, vart annan kapitel. Upplevelsen som dotter, mamman version och hennes upplevelse av dottern. tror du är något bra på spåret. Såklart och som vanligt.
Kära Yttermyr, jag är fullt upptagen med att skriva en marknadsplan åt dig:).
Annars måste jag erkänna att jag tycker att DU är något på spåret där! Kanske sen.
Fast "Mig äger ingen" var faktiskt fin!
IAAM: Den är lysande.
Beatrix: Jag tror alldeles för många drogar NÄR de skriver böcker... ;)
AVG: DET tänker jag inte argumentera emot!
Skicka en kommentar