I dagsläget vill jag själv gifta mig med Benny. Eller i alla fall på något sätt hylla honom - och det sker väl kanske inte bäst genom äktenskap måste jag erkänna.
Det är bara så jävla skönt de där få gångerna man känner att folk faktiskt gör något. Skillnad till exempel.
Ni röstar väl senast i morgon? Hm-hm?
@gudschy "Jag säger bara "mama mia"!
- Twitter 5/6 - 2009
7 kommentarer:
Själv hörde jag ju till dem som ville att de fyra skulle bilda par för evigt. Jag skriver de fyra, för att jag tillhör dem som har svårt att hålla reda på vem som är björn och vem som är benny, och vem som gjort vad.
Personligen hade jag aldrig röstat på Gudrun. Hon är iofs en cool kvinna, men hon har enligt min mening hakat upp sig lite för mycket på ordet Patriarkat för att jag ska orka med henne. Jag gillade henne bättre på V tiden... och då menar jag inte tv-serien.
Pengar har inget värde förrän de används. Jag gillade Benny och Guran då, och gör det nu. "Money, money, money"
AVG: Nä, jag har noterat att ingen vet skillnaden mellan Björn och Benny. Jag tycker att de är helt sjukt olika. Björn ser ut som en apa...
Jag tycker att samhället har hakat upp sig patriarkalt;).
Annika: Ja, man blir glad.
Beatrix: Jo, dom är helt olika. Fast hela förvirringen består i att Björn ser ut att heta Benny och Benny ser ut att heta Björn. Så när någon säger att: "Benny gjorde det" så tänker jag på Björn, och sedan måste jag rätta mig själv och "tänka om", vilket skapar förvirring.
Hela samhället är uppbyggt på stereotyper, och då inte inbart till mannens eller patriarkatets fördel.
Det beror nog så på vilket liv man levt. Jag har lyckligt sluppit de flesta andra.
Den brist på jämställdhet Fi försöker komma åt (invandring, homosexualitet och genus) är den jag dagligen genom jobb och umgänge konfronteras med.
Miljö är också viktigt för mig, men det sysslar alla andra med och jag litar på att de gör sitt jobb. Jämställdhetsfrågor verkar ingen våga ta i med tång i det offentliga.
Egentligen har jag inte mer emot Fi än jag har emot något av det andra partierna, faktum är att mina sympatsier oftast hamnar någon stans mellan V, MP och FI, så jag tror att det är mest överanvändandet av vissa fraser och ord jag vänder mig emot.
Det tråkiga är att varje gång politik kommer upp på agenda, vid val eller då större frågor debatteras, får jag en stark drivkraft att starta ett eget politiskt parti, som plockar(det jag anser är)det bästa av allt och formar ett eget partiprogram.
Varje gång rasar idén ihop någonstans i planeringstadiet, av en enda anledning. Jag har ingen som helst vilja att någonsin bli politiker.
AVG for president!? Varför inte? Jag har stor tillit.
Skicka en kommentar