kalkon som konstform

jag och Martin hade hemmamatiné med köttfärssås och Colin Nutleys Angel i dag. Det där är ett lite perverst nöje vi har. Vi gillar att se riktigt dålig film. Riktigt dålig film avnjuts bäst i sällskap med likasinnade och gärna ett par glas vin. Vi har pratat om Angel länge och sett fram emot det en hel del. Och vi fick valuta för slanten, jävlar i min lilla låda vilken skitdålig film. Svensk film är ju oftast usel, men detta var i en helt egen klass. Det är inte tal om att finna fem fel, jag försöker förtvivlat hitta ett rätt. Och det finns faktiskt ett rätt - idén är helt otroligt bra. Vilket gör det hela än värre. Skådespelarna är usla och utger sig för att vara typ 10 år yngre än de är. Manuset verkar följas fläckvis och nyckfullt, klippningen är hattig och ljudet är, som alltid i svensk film, pissigt. Men det riktigt plågsamma är att behöva se pretentiösa svenska skådisar leverera det Nutley tror är rock n roll.
- Chill out, säger en rynkig Helena Bergström i tantfrisyr och försöker se härligt rebellisk ut. Ger journalisterna fingret, räcker ut tungan och växlar mellan sina tre Helena-prylar: snorigt gråta, vara galet arg så hon sparkar och skriker samt ha "du-och-jag-och-vår-himlaspeciella-vänskap-samtal med Richard Wolf.
- The show must go on, svarar Lassgård med långt hår, shades och onödigt många gubbkilon.
Och alla dricker alkohol precis hela tiden eftersom Nutley verkar tycka att det rockar. Solglasögon, engelska, skinnbrallor och sprit. Jepp.
Alla i den här filmen ser faktiskt mer ut som söder-alkisar i övre medelålder. Och när Helena Bergström, som ska gälla för 40, börjar yla om att hon vill blir gravid vill man bara gråta: men, herregud, männsha, du är 50 bast för helvete. Och ser ut att vara det. Att skönhetsingrepp och artistbranschen går hand i hand har gått Nutley spårlöst förbi.
Ja, jag kan gå på i evigheter om detaljerna, men väljer att sluta med det oerhört otäcka i att se Berströmskan skälmskt slicka på smällfete Lassgård vid poolen när de semestrar i Thailand (såååå rockigt).
Trots, eller på grund av, enorma mänger sekundärskam råder jag alla som älskar kalkon att plocka fram skämskudden och se denna dynga. Det ÄR fruktansvärt kul. Och om man inte har sett den går det faktiskt, på riktigt, inte ens att föreställa sig hur illa det kan bli.
(Och betänk att jag såg "The hills have eyes 2(!) så sent som igår).

Motsvarande tv-tips är Australias next top model. Det är så dåligt så jag inte ens orkar försöka förklara. Det är fantastiskt och jag är helt och fullt vanemissbrukare.

Nästa vecka ska jag försöka ha ett liv och sluta prata om tv och film. Ok?