vinterkräksjuka, ovänner och uppsats

för fyra dagar sedan gjorde frau Anna mig uppmärksam på att man kan få kronisk vinterkräksjuka. Ett faktum som försatt mig i ett tillstånd av kronisk skräck. Jag tänker nu på detta varje dag.

Anna planterade även frågan "är detta något man ens kan önska sin värsta ovän?". Jag har även funderat på detta och kommit fram till att jag inte hatar någon så mycket. Jag är rätt likgiltig inför alla mina gamla ovänner. Vilket, faktiskt, känns trist och opassionerat.

Btw:
I onsdags sa min handledare

"Det ska göra ont att skriva uppsats"

. Det gör det.