det är Hajen på tv. Till min stora lycka och min irrationella hajskräck till trots. Jag kan fortfarande känna en ilning av lycka över att jag får se den.Tidigt i livet utvecklade jag en osund förtjusning över vampyrer, monster, blod, mord och ond bråd död. Redan som fyraåring tvingade jag min pappa att läsa "Mannen i svart" för mig. Ett av mina lyckligaste barndomsminnen är när jag och mamma satt i mörkret på landet och lyssnade på Dracula på radio.
När jag var omkring sju började det cirkulera rykten om en världens läskigaste amerikanska film som hette Hajen. Folk som såg den svimmade och grät. Jag förstod direkt att det var något för mig. Tyvärr visade sig mina föräldrar helt oförstående. Det fanns ju varken dvd eller internet på det glada sjuttitalet så man var helt utelämnad till smuggel-glada föräldrar och falskleg. Pappa hade en gång, i egenskap av recenserande journalist, tjatat in mig på premiären av Stjärnornas Krig. Och där gick tydligen gränsen.
Vill man ha någonting gjort får man fixa själv, det visste jag redan då. Rustad med lånekort och kamoflerande väska begav jag mig till biblioteket och lånade Peter Benchleys Hajen. Det var, och är, en fin sak - litteraturen har inga åldersgränser. Det började bra. Redan i första kapitlet omkommer en kvinna under blodiga former och hennes söndertuggade torso flöt upp på land. Jag trodde jag höll i en dyrgrip i min hand. Sen tog det tvärstopp. Det visade sig att boken om den stora vita hajen handlade väldigt mycket om polismästare Brodys hustrus otrohet med hajspecialisten Hooper. Det knullades, till min fasa, en hel del. Det var oändliga transportsträckor mellan hajattackerna. Och i slutet av boken dristar sig hajjägaren Qunit att rabbla könsord. Då slog jag förfärat ihop boken med en smäll. Jag fick markera de blodiga bitarna och läsa dem på repeat. Men misstänksamheten och besvikelsen släppte aldrig riktigt.
När vhs blev stort och jag var vuxen hade filmen sedan länge förlorat sin magi för min generation, men jag var ändå nöjd. Mycket haj, lite snack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar