tisdag 10 februari 2009

snubblande nära döden

jag är i en mycket besvärlig period. Drabbad av (dagtid) dålig syn och (natt-tid) hjärntumör. Jag ser dåligt. Jag mår lite vag illa. Jag är trött.
Jag har även funderat lite på leukemi.
- Lägg av, suckar Olle, du är den friskaste person jag någonsin träffat.
Jag måste, tyvärr, hålla med. Jag är onaturligt frisk. Speciellt med tanke på förutsättningarna.
- Om du vore normal skulle du vara smällfet och ha varenda bristsjukdom som finns, brukar min kinesiolog muttra.
Och visst är det sant. Med tanke på att jag är ganska duktig på att dricka alkohol, skippa sömn, byta ut måltider mot godis, tränar explosivt och anser att rutiner är till för mesar är det ett mirakel att jag alltid har perfekta världen.
Kort sagt: min kropp hade varit helt bortslösad på en renlevnadsmänniska. På mig passar den utmärkt väl.

Men den här veckan har jag, som sagt, känt mig klen. Svag. Yr. Synfält som ett gammalt slakterifönster. Jag håller med om att det inte är troligt att jag har en hjärntumör och har därför bestämt mig för att styra upp ett par grejer innan jag underkastar mig vården. Och nu gråter jag:
- sluta äta godis
- aldrig byta ut måltid mot mackor/godis/glass/bakelser*
- dricka blutsaft på Dr Luiks inrådan
- ta en mulitvitamin varje morgon
- äta på regelbundna tider (fast jag vidhåller att det inte är mänskligt möjligt)

Fyfan. Men så är det. Jag vill varna för stingsliga inlägg en tid framöver.

*semlor är tydligen också bakverk

Inga kommentarer: