För andra gången i mitt vuxna liv är jag helnykter. Första gången var i en period mellan juni och juni 2007-08 då jag hade ett nyktert år som experiment.
Det vita året resulterade i en hel del intressanta iakttagelser:
- Nyktra människor provocerar oerhört - jag blev kroniskt ifrågasatt och den vanligaste kommentaren var "Men ett år!? En månad hade väl räckt?"
- Vissa människor slutade helt att umgås med mig. Inte uttalat, men de liksom löstes långsamt upp och försvann
- Jag blev otroligt mycket piggare och fick anmärkningsvärt mer gjort (och då är det ju inte precis som att utgångsläget är alkoholism)
- Det är trist som fan att vara nykter när andra är fulla. Hela umgängesstrukturen förändras
- Jag upptäckte att fulla människor är betydligt konstigare än de tror. Redan efter ganska lite alkohol blir de helt opålitliga. Detta är en oomkullrunkelig sanning som nästan ingen vill höra. Alla tror att de "har full koll" när de druckit ett glas vin eller två, men det har de inte. Och detta blir värre med stigande ålder
Fakta är att man i oberoende forskning sett att foster tar skada av alkohol. Den vanligaste orsaken till fosterskador i västvärlden är alkohol. Man vet inte hur mycket eller hur lite alkohol som krävs för att skada hjärnan och troligtvis är det helt individuellt. Det finns inga skyddande barriärer mellan modern och barnet. Fostret får i sig lika mycket alkohol som mamman. Därför rekommenderas total avhållsamhet. Jag har därmed lite svårt att förstå att journalister, lärare, jurister, servitriser och så vidare i min omgivning benhårt menar sig veta att ett glas vin inte skulle skada mitt barn. Ofta med motiveringen:
"När våra föräldrar väntade oss var restriktionerna inte så hårda, de drack och se på oss...!"- Ja, se på oss!
Jag har längtat efter ett glas rött varenda fredagkväll i fem månader. Jag har längtat efter en drink på Gondolen ett antal soliga eftermiddagar och jag har misstänkt att blivande mammor som påstår sig ha "aaaavsmak för alkohol allt sedan befrukningsögonblicket" gör sig till. Att de säger så för att verka mer sunt moderliga. Men jag tror faktiskt att jag också ska börja säga att jag känner avsky inför lukten av vin. Bara för att slippa bli betraktad som en överbeskyddande hysteriska för att jag inte "vågar" dricka lite vin när jag är på smällen.
20 kommentarer:
men seriöst? tycker folk på riktigt att det är ok att dricka med unge i magen? jag trodde inte såna åsikter fanns längre.
Hm, fast jag tyckte på riktigt att det luktade så illa om vin att jag nästan svimmade. Med, facit i handen är jag glad för det. Jag tror nog att man kan dricka ett glas vin, någon gång, men som du säger Bea, varför chansa? Sen kommer det ju såklart ny forskning hela tiden. Förr rökte föräldrarna med ungar både i bilen och hemma. Idag tycker vi väl närmast att det är groteskt.
Man är liksom inte klokare än det man vet idag.
(inser såklart att det är naivt av mig att ha trott det jag skrev ovan, men det är ändå anmärkningsvärt.)
Egon: Ja, jag förstår.
My: Nä, exakt, man är inte klokare än det man vet idag. Och det är väl det man får förhålla sig till.
Jag tycker att folks sätt att förhålla sig relativt till forskning är irriterande. Man förlitar sig på den när man gillar den och förkastar den när den inte passar livsstilen.
Och då dyker gärna nyckelrepliken "sunt förnuft" upp. Något alla anser sig ha.
Men, oavsett forskning och faktum över om barnet skadas av alkohol eller inte så är det väl ändå du som ska få bestämma över barnet i din mage. Jag förstår inte överhuvutaget hur någon annan person kan försöka få en blivande mamma att göra något som kanske kan skada barnet. Så hemskt det skulle vara om jag övertalat dig att du t.ex. skulle dricka sprit och ditt barn sedan får men av det. Det finns många "knasiga" regler för blivande mödrar också. Men var och en måste väl ändå få göra det som känns rätt.
Bra jobbat med nykterheten. Själv försöker jag ha så tom kalender som möjligt så att inget blir ogjort oavsett om jag varit nykter eller full. Gör man mycket saker så är det förstås rimligt att man får mer gjort om man inte dricker alkohol. Precis som när man tränar mycket och sen slutar med det får mer tid över till annat.
Självklart ska man inte dricka alkohol när man är gravid. Däremot verkar det vara ok när man ammar.
Kaaja: De e väl inte som att folk försöker tvinga mig. Det är snarare förnedringen i att utstå deras härliga attityd som antyder att man är överdriven och hysterisk.
Jag trodde att jag skulle vara mycket coolare gällande kosthållning och så, men om man väl hört att rökt kött kan ge parasiter et cetera så är det fan svårt att lugnt fortsätta trycka i sig...
Hur överdrivet man än tycker att det låter.
Tittkorv: Den där amningen ser jag fram emot:D.
Tomma kalendrar är fint. Jag är lite petig med måndagar just. Fråga Sophie-dear.
Det lustiga med alkohol är att det är den enda onyttiga (o)vana som man måste ha bra argument för att INTE nytja.
Ingen ifrågasätter dig om du inte röker, väljer att avstå läsk, godis och chips, eller om du inte äter fet mat. Men så fort du inte dricker alkohol är du ungefär lika underliga som en alien.
Okej, jag överdrev medvetet genom att använda ordet tvinga. Men jag vet ju hur bara en någorlunda sund kosthållning kan irritera folk och har sett hur människor plötsligt kan bli experter när nån är gravid. Mamman själv ska få bestämma och alla borde väl vara nöja över att du gör det som du tycker känns bäst. Jag tycker inte att du överdriver.
AVG: Spot on! Jag tror att alla egentligen bara vill få bekräftat att alkohol inte är så farligt för att trivas bättre själva. Ofta kommer de dragandes med någon "skön väninna" som drack si och så mycket "och titta så bra det gick". Jag undrar var de drar gränsen liksom. Och varför.
Kaaja: Ja, jo, jag hajjade väl det. Jag ville bara förtydliga. Nä, någon alkohol blir det inte för mig, alkohol är den enda drog som tränger in i alla celler - det finns så att säga inget "skydd", systemet är inte slutet. Så jag fortsätter att vara löjlig.
Utvecklingen går ju framåt. De (våra föräldrar) visste naturligtvis inte om att foster är känsliga för tungmetaller, ostbakterer, nikotin och alkohol. Jag är övertygad om att våra föräldrar hade avstått helt med den vetskap vi har idag. De visste inte heller att hjälm är bra vid skridskoåkning och cykling. Att bilbarnstol räddat många liv osv. Det ligger mer tur än kunskap bakom vår överlevnad. Stå på dig som den kloka ohyseriska människa du är.
Li.te: Tack!
Hihi, du skrev runk...(ja, jag har druckit ett glas rosé, men jag hade skrattat åt ändå).
Anna: oomkullrunkelig - ett mycket bra ord.
Åh, rosé...suck.
Jag skrev suck.
Hahahaha.
Jag förstår inte att du skulle bli ifrågasatt. För mig hade det varit ett självklart.
"-Varför dricker du inte?
-För jag är gravid."
Punkt. End of story.
Jag slutade dricka(jag dricker enstaka glas vin, baileys etc även om jag så skulle vilja supa mig redlös en dag anser jag mej få göra det men jag säger att jag inte dricker)för en herrans massa års sen. En i min närhet klunkade i sig rent hembränt, blev alkoholförgiftad och va inte långt ifrån döden så jag slutade. Tvärt.
Dock slutade jag inte att gå ut. Jag gick ut nykter. Hade asroligt. Träffade jättemkt roligt folk och hade "the time of my life"
Dock slutade mina vänner aldrig att ifrågasätta varför jag inte drack.
Varenda fest va det samma eviga upphakade skiva:
"-Ska inte du dricka? Varför inte? Ska du inte ha lite? ÄH va inte så tråkig! Ta lite dricka nu! Är du sur? Klart du ska ha en sup!"
Jag härdade ut.
Dom slutade allt eftersom att fråga.
Och nu har jag glömt vad jag ville ha sagt med det här inlägget. Haha..
Jo det va väl mest att det verkar inte spela någon roll varför man inte dricker för det vill tydligen inte någon ta hänsym till. Man SKA dricka. Punkt. Annars är man inte "normal" eller nåt.
Jag är isåfall mycket hellre onormal då;)
Rose: Intressant. Som sagt; jag var nykter i ett år helt utan annan orsak än att jag var nyfiken. Det var ett jäkla kackel...
Strongt av dig att kunna gå ut nykter. Personligen har jag svårt att uthärda alkoholbemängda platser när jag själv är nykter.
Jag kanske får orsak att återkomma till dig.
Jag tänkte skriva som egon skrev först. Och ärligt, vad är det för typ av umgänge du har som reagerar så? Och öht, om du nu skulle vilka vara nykter utan att ens vara gravid, varför skulle det inte vara ok?
Min kille, one in a billion, har aldrig varit full. A L D R I G. Han dricker maz ett glas vin, helst inte ens det, och blir STÄNDIGT ifrågasatt. ALLTID. Kom igen nu, var inte så tråkig, stackars dig, är du nykterist? Sen är det ändå ingen som märker om man druckit eller inte för alla är så inne i sig själva och tror - som du säger - att de har stenkoll.
Jag dricker ju typ aldrig längre, ändå är det ofta jag som får frågan på fester: shit, hur full är du egentligen? och så har jag inte druckit någonting. Eh? Nu svamlar jag bort mig, poängen var att fy fan för att reagera sådär, att ett glas kan du väl ändå ta. Den dan jag (OM!) blir gravid kommer jag sköta mig så jävla bra jag bara kan (ändå har jag en känsla av att jag kommer få ett utvecklingsstört barn); oavsett nya forskningar eller om allmänheten säger att det är "ok med ett glas vin". Jag litar inte på alla nya forskningar hela tiden, jag litar på sunt förnuft.
IAAM: ...och det är ju faktiskt så att all forskning tyder på att alkohol ÄR skadligt för foster. Dessutom.
Fortsätt spotta i glaset!
Gravid?! Grattis! Rasande roligt. Det barnet valde rätt föräldrar.
Alkohol och tobak var mina bästa snutte-filtar innan jag blev gravid och efteråt har jag liksom aldrig hittat tillbaka till de vanorna igen. Är inte det märkligt?
Hoppas du har en great sommar.
Skicka en kommentar