Jag sover inte längre. Mina vader krampar. Jag stretchar, äter magnesium och zink. Sover med fötterna högt och använder stödstrumpor. Men vadjävlarna krampar och jag vandrar mig genom nätterna gråtandes. Någon med tips? Jag längtar mig sjuk efter en hel natts sömn. Liggande.
I morgon kommer i alla fall min mamma. Jag behöver en förälder nu. En som styr upp och bestämmer. Dumt att hon inte lagar mat. Det är kanske det man har sin far till...?
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
2 månader sedan
9 kommentarer:
Åh, vad skönt att ha en sån mamma, som kommer, som ställer upp. Jag saknar sånt så ofta... det kan gå månader utan att jag pratar med min, trots att vi bor i samma stad, bara för att hon är just som hon...är. (Lite för personligt för att gå in på här, kom jag på). Hoppas du får sova snart! Folk brukar ju säga att man mest sover sista tiden, så sista månaden sen kanske är din räddning?
Önskar att man åtminstone kunde lova att det blir bättre sen, när ungen kommer ut. Då må det dina restless legs ha lugnat ner sig. Men ungens..... Men du, passa på att gå ut och äta med mamma nu!
Puss
IAAM: Ja, det är märkligt att det där mamma-behovet kommer i starka attacker oavsett hur gammal man blir. Min mormor berättade strax innan hon dog vid 80 att hon börjat drömma om sin mamma.
Jag önskar jag kunde låna ut min till dig. Stackars.
MamaMo: Jag tror att jag kommer att få världens sömnigaste baby. Jag tror att jag kommer att få världens sömnigaste baby. Jag tror att jag kommer att få...
Men när får vi ses och samklaga?
Det låter lite som jag.
Utan bulle i ugnen.
Kim: Hahaha, syster!
Brukar inte vara den som går mot flödet, men det vara bara en tanke som slog mej mitt i allt...Kanske man tänkt att det är just under toabesöket man hinner studera bilden ordentligt och sedan sköter det undermedvetna resten, så att man hittar ut, vid en faktiskt situation?
Kanske... :)
Ignorera ovanstående...kommenterade fel inlägg...tror bestämt att jag borde gå och sova nu...
pappa kock. ja, iaf i den här familjen! =D
jag har försökt tänka mig hur man ens kan lägga sig ner med en unge som skvalpar runt i magen... jag.. alltså.. det där med graviditet är ett mysterium för mig.
Liza: Hahahahaha! Sov gott. Hm. Du kanske har en spännande psykologisk poäng där...
Kaisa: Det ÄR ett mysterium. Alltihop. Det funkar bergis så att det huxflux är över och man hajjade aldrig vad som hände.
Det läskiga är att det är så...irreversibelt.
Skicka en kommentar