söndag 26 juli 2009

Slitåsläng

Jag älskar att slänga. Med dödsförakt skickar jag det mesta åt helvete så fort som möjligt. Ju större affektionsvärde desto större kick. Saker tynger mig. Oroar mig. Varje gång jag flyttar (37 gånger hittills) minimeras prylomfånget. Jag äger nästan inget men jag drar på fyra "affektionslådor" som hängt med ett tag. En med foton, en märkt "kuriosa" med lite av varje, en med gamla brev och vykort och en med gammalt undervisningsmaterial, elevarbeten och klipp från mina år som utbildare på gymnasiet.
Min plan sedan en tid är att slänga alla foton (jag anser världen sönderfotograferad och att hamstring av fotografier är lite sjukt), och att banta ner övriga tre lådor till en och förpassa till förrådet.
När jag jobbar mig igenom undervisningslådan hittar jag följande hälsning från min favoritklass (friskolans eu-program mot journalistik):
"TACK Anna-Sara för ett lärorikt år, eller två förresten (vi hoppas på ett tredje!). Se hur vi formas likt trolldeg till medvetna, informationsproppade, starka individer kapabla att förstå och analysera samhällets och livets skiftningar. Du har lotsat oss genom kunskapens djungel och du har under resans gång dagligen givit oss den ocensurerade verkligheten. Konventionsbrottens kvinna, utan vaken kamoflerad klädsel eller grön färg i fejset tar du dig alltid fram. Madonna och Tarzan framstår som ynkliga i din närvaro. Tack än en gång! Tack alltid. /EU-sötisarna"
¡Ay, mi corazón! Inte ens jag kan slänga detta.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har hittat hit! Det är alltså här du håller hus. Fan vad glad jag blir. Du måste ha varit en riktigt, riktigt bra lärare!

/B

Beatrix Vnunk sa...

B: Tackar. Jag är aningen nyfiken på vem du är och hur du hittade mig igen... Erkänns.

Anonym sa...

B - det var hon.
Till och med när hon skrev könsord på tavlan (för att på enkelt sett förklara ´konventionsbrott´...)

Men det ska erkännas att det inte är helt fel att ha henne i krokarna utan krav på inlämningsuppgift och prov efter man setts.

/FD Sötis.

Kim M sa...

Det var en fin hälsning till en fin dam.

Jag är värdelös på att slänga saker. Har en massa små kuriosalådor som är kul att titta i då och då.
Har en massssssa brev sparade. Från gamla flickvänner och heta dater. Åhhhh!

Se här:
http://www.kimmilrell.se/2008/01/11/jag-lyfte-pa-locket-och-fann/

Beatrix Vnunk sa...

FD Sötis: Ja, hahahahaha, det gjorde jag ju! Och använde Mapplethorpe i undervisning. Fan, det där är nästan värt ett eget inlägg.
Jag saknar verkligen att jobba med tonåringar. Om jag hittar ett sätt att göra det utanför den avskyvärda skolans ramar så slår jag till direkt.

Kim: KOR!? Hahahahahaha! Jag hade inte kunnat motstå att ta reda på lite mer om den mannen!

Kim M sa...

Japp, kor. Hahaha. Människor är så härligt knepiga.

It´s all about me sa...

Vilken söt hälsning!

Och jag önskar, önskar att jag kunde slänga saker sådär. Jag som också flyttat nästan lika många gånger som du, och ändå tar jag med mig massa skit varje gång. Eller skit och skit, men saker som ingen skulle bry sig ett skit om, om jag försvann.

Beatrix Vnunk sa...

IAAM: Det underlättar onekligen. Och som sagt: man saknar ju sällan skiten. Eller ens icke-skiten.

Kim M sa...

LIGGA-LISTAN är igång nu!
LIGGA-LISTAN är igång nu!
LIGGA-LISTAN är igång nu!

Beatrix Vnunk sa...

Kim:
GLAD
GLAD
GLAD

Johan sa...

men du får ju inte slänga foton. Du måste ju visa sonen när han blir större bilderna med dina axelvaddar och gräsliga Cyndi Lauper-kreaktioner och förklara att han skall vara förbannat glad att han överhuvudtaget existerar. han kanske fnissigt vill visa kompisarna "mammas skumma fotoalbum" när han blir större.

Beatrix Vnunk sa...

Johan: De där förbannade färgbilderna bleknar ju ändå och håller på att lösas upp...
Man borde scanna in dem:)