Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
2 månader sedan
torsdag 9 juli 2009
Nattligt samtal
Jag vaknade i natt och hade svårt att somna om. I vardagsrummet sov en hantverkare, i arbetsrummet sov syster och köket is no more. Jag orkade inte läsa så mitt val var att ligga och lyssna på regnet i gryningen. Min son sparkade. Jag knuffade tillbaka. Så vi låg i någon timme, knuffade på varandra från varsitt håll och lyssnade på regnet. Vårt första lite längre samtal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Mysigt! (Nästa gång, om du VILL kunna sova; plocka upp "nu vill jag sjunga dig milda sånger" igen...)
:-)
Jag lyssnade också på regnet. Balkongdörren öppen hela natten.
En hund som inte ville sova då han visste att det fanns en annan hund i det andra rummet. Som heller inte ville sova.
Det blev inte mycket sömn i natt... Gäsp.
Fy fan så fint, såna där stunder har man sällan...ja rent generellt då för just din stund kommer jag tyvärr aldrig att ha :)
Hajar inte att livet kan vara så grymt orättvist! Varför sover aldrig några putrumpade hantverkare över hos mig?
Varför handlade mitt senaste samtal med sonen om hur kass jag är på fotboll?
Varför har jag svåt att charmas av ösregnsdroppar nattetid?
Missunsam är jag dock inte och gläds över att du får en sådan pratsam son.
IAAM: Hahaha. Du kan ha knäckt folksjukdomen sömnlöshet. Bra råd:)
Kim: Trött som en apa idag, men sommarregn ÄR mysigt måste jag säga.
Kentson: Vad otroligt fint skrivet. Nästan poetiskt filosofiskt och värt att citera.
Li.te: När jag är klar med dem kan jag kanske skicka över dem till dig. Både sonen och hantverkaren. Men då får du banne mig kliva ner från din bardisk och masa dig hem i tid. Hahahaha.
Sen när de blir lite äldre kan jag meddela att det inte är alltigenom mysigt att ligga och knuffas i sängen med dem längre. Mo vaknade också av sommarregnet inatt och envisades med att sova i "stora sängen" med hörselskydd på öronen för att "regnet är så högt" och med fötterna i mitt ansikte...
MaMo: Ajdå-äschdå. Men visst, jag anar redan vissa disciplinproblem...
Det låter som ett mycket rättvist upplägg och jag bäddar soffan och plockar ner böckerna om Totte och Malin från vinden. Smärtsamt nog måste jag dessvärre snart lämna över den stående platsen på Bardisken till snart utegångsfärdig dotter. Hoppas natten bjuder på smekande sparkar och åtta timmars sömn.
Hjälp så många minnen du ger mig! Dina samtal med sonen. Det är verkligen en nästan overklig känsla av samhörighet, rädsla, nyfikenhet och irritation. Samtal under barnens små- och storbarns år har också varit obetalbara, roliga, smärtsamma, tokiga... jag säger som din mor sa till dig en gång: Du pratade alltid och varit klok som liten... det gör du nu med.
Jag fattar verkligen inte att det gått nästan 20 år sedan Frans och Disa låg i min mage. När jag läser det här minns jag allt som i går. (klyschigt men sant)
Li.te: ja, jäklar, det är dags för det nu: möta dottern på krogen. Det kan generera spännande blogginlägg:)
My: Välkommen på promenad down memory lane!
Skicka en kommentar