Renovering av vardagsrum står på agendan. Inga stora grejer. Väggar och lister ska målas och spacklas. Estimerad tidsåtgång: fredag - söndag. För att därefter återgå till ett normalt liv.
Men så inträffade det som inte får hända och aldrig tidigare har hänt - min man vill vara med och fixa.
Det finns fan inget värre än när män lägger sig i hemmafix. Plötsligt är det ett p-r-o-j-e-k-t vars framgång mäts i planering och tid för planering. Istället för att skjuta ihop möblemanget på mitten, täcka i plast och sätta igång ska det skrivas listor. Efter en hel kvälls listskrivning är det dags för shopping. Allt ska köpas nytt. Och diskuteras i det oändliga. Sen ska det radas upp och planeras lite till.
- Ok, förkunnar han högt och pekar med hela handen, vi behöver spackla tre gånger med en torktid på...
- Men det räcker ju att spackla en gång, göra en strykning och kolla av.
- Så går det absolut inte till, säger maken och börjar spackla tills det blir tråkigt och lunch måste intas.
Till spacklet använder han lacktråget och när han tröttnat på det säter han planlöst igång att lackmåla med fel pensel. Halvvägs tröttnar han och bestämmer sig för att gå ut och dricka vin, slänger lackpenseln i vatten och lämnar resten att torka på golvet.
Det är nu söndagmorgon och jag är uppe och smygmålar. Tvåsamhet - avsevärt krångligare än man kan tänka sig.
/Förresten är jag på gång med ett mycket djärvt grepp - jag målar två väggar vita. Alltså kritvita utan någon ängslig brytfärg. Jag är sjukt nyfiken på resultatet./
Sara Ödmark vetenskapliga publikationer
2 månader sedan
14 kommentarer:
Tack för den här inblicken! Jag blir så full i skratt. Förlåt. Men det är just det här med att du hjälplöst ser hur kaoset infinner sig och allt görs fel och nu är du uppe och gör om och gör rätt. Det är galet tragikomiskt.
Min man och jag har aldrig renoverat något ihop. Tänker inte börja nu.
..hade en fotbollstränare som var världens snällaste en gång. Han gjorde också allt fel och kunde absolut inte organisera. Utan överorganiserade. Det vart liksom rörigt bara han dök upp. Vi spelade med men gjorde sen inte alls som han sagt utan som vi trodde var bäst. Det märkte han naturligtvis inte. Men stämningen var glad. Kvinnor får alltid städa efter män. Oftast i köket efter storslagna matlagningsplaner.
Jag vägrar att tro att skillnaden beror på kön. Jag vet, en trist åsikt, det är roligare att skämta via generaliseringar. Har genomfört ett relativt seriöst test och hamnade på den s k kvinnliga sidan av skalan. Min dåvarande [flickvän dårå, så att poängen går fram] på den manliga.
Ang: kritvitt. Har det på alla fyra väggar i rummet sen förra våren och det är lysande. En kritvit vägg återkastar ljuset med den färg som ljuskällan har. Underbart.
Men det är ju du!
Om det inte har med kön att göra vet jag inte varför planeringen och utförandet av min styvmors 75-års fest tog dubbelt så lång tid än vad som behövdes. Jag upplevde att dessa "onödiga" timmar helt gick åt till faderns och broderns:ätpauser i parti och minut, frågande utan att själv leta, diskuterande om bästa sättet att vika en servett osv. Obs nu att jag gillar män men inte alltid i kombination med praktiska göromål...
Vitt blir snyggt!
Jag och K såg reprisen av en svt-dokumentär idag. Där skulle ett par tapetsera en fondvägg i köket. De var 82 år gamla, tror jag. Hon påpekade att hon inte ville ha ngn fondvägg. De tapetserade ändå fondväggen, under vissa äktenskapliga invanda småbråk. När han sen var hos frisören målade hon och hennes vännina helt enkelt över tapeten och återställde allt som det var innan. Han kom hem, blev "nästan lite arg på henne nu" och tyckte att hon ju kunde ha påpekat något innan att hon inte ville ha en fondvägg. FANTASTISKT!
Guhud, vi är i precis samma Renoveringstag. Fast det är ju M:s lägenhet och inte min, så lite just därför får han göra det mest själv. Sen tror jag att det är lite fel på min kille, för han är inte alls som din. Och jag har en känsla av att din hör mer till den vanliga delen av män...eller?
Ha ha haaa.
Och jävlar vad länge sen det var jag läste Meningen med Män. Tiden går.
...tycker mest synd om 75-åriga styvmor som hann bli kusin och 82-åring innan grabben gjort klart. Ooooooorganize!
Anna: I sommar står köket på agendan...
Vill ni ha en inneboende?
Johan: Jag måste å andra sidan, i ärlighetens namn, erkänna att min man rätt ofta får städa upp efter mina verbala misstag.
Tittkorv: nä de e möjligt, men i min kultur är männen odugliga. Jag får alltid ta mina väninnor till hjälp om något ska bli gjort.
Ang vitt: hittills, peppar-peppar verkar det som en strålande idé. Så jäkla snyggt. Bye-bye mesigt stockholmsvitt.
Greml: Ja här är jag ju! Borde hört av mig tidigare, men din kommentarsfunktion var så inkompatibel med mig. Men nu är det som det ska igen:)
Lite: Mycket snack. Jepp. Det bara är så.
Egon: Hahaha. Måste leta reda på den! SVT klippan i kanalstormen.
IAAM: Jag vet inte riktigt... Min man brukar normalt sett inte ses som någon norm-typ. Fast i det här fallet är han nog det.
Ha! Att vara man och tillika medlem I vare sig det är måleri/snickeri/mekeri projekt är så besynnerligt att det är värt ett eget blogginlägg. Ska bara skaffa internet först. - benny från en mobil långt ifrån övriga civilisationen.
haha, en klassiker! många kockar..
Benny: Kom tillbaka! där kan du ju inte hänga för evigt.
Anonym: Nu är det bara en kock och soppan kommer att smaka som en dröm!
Haha! Ja, det där är så otroligt typiskt. Jag beundrar ditt lugn, att du ser på och ordnar upp efteråt. Jag som inte har lika lång erfarenhet av tvåsamhet skulle ha börjat ropa, domdera och nervärdera genast. Men det innebär också att min sambo knappt vågar ta några initiativ, lägga sig i eller hjälpa till istället. Det är inte så bra.
Med långt ifrån civilisationen menade jag skövde.
Befann mig nämligen på ett tåg mot gbg, där jag är nu.
På en grekisk resturang med ett glas rött för att precisera ännu mer. Så skål Beatrix. Skål!
Skicka en kommentar